Tre år är ingenting i trädgården!
När jag jobbar hemma går jag alltid en tur i trädgården innan jag sätter mig framför datorn. Kollar vad som kommit upp, en frösådd allium här, aha, bambun har skickat utlöpare och nu kommer det en massa bambubarn där, jasså? I maj växer och väller det oavbrutet i trädgården, det gäller att hänga med. För det är nu som trädgården ökar i volym och spränger alla gränser och det är långtifrån bara min förtjänst, växterna sprider sig villigt själva och sprätte ut frön både här och där i höstas och nu blir trädgården vad den blir, kanske inte alls det som jag först tänkte.
Men, vackert är det, och bättre än det hade varit om jag styrt och ställt med allt. Inte så tråkigt och förutsägbart som i en alltigenom detaljplanerad trädgård. Jag gillar att det är växternas värld, om en växt verkligen trivs och vill växa på en plats, då är det för det mesta helt OK med mig!
För ett par år sedan fick jag en liten självsådd svavelpion av min vän Gunnel, plantan hade bara ett ynka litet blad men var stolt upprättväxande och i god form. Den planterades på den torra, soliga platsen framför det höga gråpäronets fårade stam och jag gruvade mig att det skulle vara för torrt och utsatt för en liten stackare, men inte! De första två åren blev det ingen blomning från den lilla plantan, även om bladverket ökade i volym och blev till en tät rund boll. Men i år! Fem knoppar som slog ut i ljust smörgula näckrosor att njuta av på morgonrundan. Tre år är ingenting i trädgården. Tack Gunnel!
Dagens tips! Låt växterna fröså sig själva och rensa inte för nitiskt utan att ha koll på vad som är ogräs och vad som är nya småplantor från perenner och tvååringar. Dela med dig av dina favoritväxter till andra!
Hej!
Känner igen mig i det där med att gå runt och kolla om det hänt något. Och håller med om att det är bra med växter som frösår sig själv. Sen gäller det ju bara att se skillnad mellan ogräs och det som inte är det.
Själv har jag hela trädgården full med solrosor, vallmo och sömntuta som frösått sig självt.