Rabarberbus
Det går inte att inte gilla rabarber. När plantan vuxit sig stor som ett hus är den underbar. Man kan gunga i takt med bladhavet när det blåser, njuta av blomstänglarnas vita vippor över allt det gröna och när som helst dra loss en stjälk till en paj, det räcker oftast med en enda stjälk. Barnen leker gärna med bladparasollen och ger stjälken ett bett då och då. Surt, men oemotståndligt gott!
Som perenn är rabarbern en verklig tillgång. Den tar plats, har häftiga knoppar om våren och fina hösthängiga blad som ger komposten ett bra näringstillskott. när man slänger dem. Extra fina blir rabarberplantor i grupp, som stora skogar att njuta av. Lågoxalsyresorterna Spangsbjerg och Rosenhagen växer sig inte lika stora som 'Victoria' men har samma växtsätt och stil.
Dagens tips! Sätt rabarber på nybrukad mark där du kanske hade tänkt plantera någonting annat. Rabarberplantan är en suverän i-väntan-på-växt som håller undan ogräs och ser vacker ut så länge. Trivs den och passar in i sammanhanget efter några år kan den ju få stå kvar där den står.
Skön bild!
Tycker också rababarber är trevliga för att de kommer förhållandevis tidigt på våren när man verkligen längtar efter att se något grönt.
Sen ger de mig ångest för att man inte hinner äta upp så mycket, det känns som om man i slutänden kastar en massa fina ätbarheter på komposten...
Härlig bild...
Rabarber är underbara - har dock inte odlat så mycket men inser att det måste bli mer till nästa år. Man kan ju göra så himla mycket gott och häromdagen hittade jag ett recept på rabarbermousse. Så de är ju både vackra och väldigt användbara.
Jag tycker att det är helt OK att äta så mycket man orkar av rabarbern och sedan låta resten gå till maskarna i komposten. Det blir suverän kompost av rabarberblast bara man blandar med lite torra löv.
Lättsockrade rabarberbitar håller lääänge i frysen och är toppen att lägga i vinterdrinken!