Sannas Trädgård

Det går inte att inte gilla rabarber. När plantan vuxit sig stor som ett hus är den underbar. Man kan gunga i takt med bladhavet när det blåser, njuta av blomstänglarnas vita vippor över allt det gröna och när som helst dra loss en stjälk till en paj, det räcker oftast med en enda stjälk. Barnen leker gärna  med bladparasollen och ger stjälken ett bett då och då. Surt, men oemotståndligt gott!
Som perenn är rabarbern en verklig tillgång. Den tar plats, har häftiga knoppar om våren och fina hösthängiga blad som ger komposten ett bra näringstillskott. när man slänger dem. Extra fina blir rabarberplantor i grupp, som stora skogar att njuta av. Lågoxalsyresorterna Spangsbjerg och Rosenhagen växer sig inte lika stora som 'Victoria' men har samma växtsätt och stil.

Dagens tips! Sätt rabarber på nybrukad mark där du kanske hade tänkt plantera någonting annat. Rabarberplantan är en suverän i-väntan-på-växt som håller undan ogräs och ser vacker ut så länge. Trivs den och passar in i sammanhanget efter några år kan den ju få stå kvar där den står.

När jag jobbar hemma går jag alltid en tur i trädgården innan jag sätter mig framför datorn. Kollar vad som kommit upp, en frösådd allium här, aha, bambun har skickat utlöpare och nu kommer det en massa bambubarn där, jasså? I maj växer och väller det oavbrutet i trädgården, det gäller att hänga med. För det är nu som trädgården ökar i volym och spränger alla gränser och det är långtifrån bara min förtjänst, växterna sprider sig villigt själva och sprätte ut frön både här och där i höstas och nu blir trädgården vad den blir, kanske inte alls det som jag först tänkte.
Men, vackert är det, och bättre än det hade varit om jag styrt och ställt med allt. Inte så tråkigt och förutsägbart som i en alltigenom detaljplanerad trädgård. Jag gillar att det är växternas värld, om en växt verkligen trivs och vill växa på en plats, då är det för det mesta helt OK med mig!
För ett par år sedan fick jag en liten självsådd svavelpion av min vän Gunnel, plantan hade bara ett ynka litet blad men var stolt upprättväxande och i god form. Den planterades på den torra, soliga platsen framför det höga gråpäronets fårade stam och jag gruvade mig att det skulle vara för torrt och utsatt för en liten stackare, men inte! De första två åren blev det ingen blomning från den lilla plantan, även om bladverket ökade i volym och blev till en tät rund boll. Men i år! Fem knoppar som slog ut i ljust smörgula näckrosor att njuta av på morgonrundan. Tre år är ingenting i trädgården. Tack Gunnel!

Dagens tips! Låt växterna fröså sig själva och rensa inte för nitiskt utan att ha koll på vad som är ogräs och vad som är nya småplantor från perenner och tvååringar. Dela med dig av dina favoritväxter till andra!