En del av livet

Vi skaffade en katt för några veckor sedan. Maja, en tuff liten fröken i ljusgrått, beige och vitt. Hon blev ungarnas favorit och jag som har lärt känna många katter genom åren smälte direkt. Hon var både charmig och oändligt tålmodig med alla barn som ville kramas. Men häromdagen blev Maja sjuk och trots veterinärvård gick det inte att rädda henne, hon dog av ett medfött njurfel.
Självklart blev vi allihop bestörta och ledsna, vilken förlust när vi så nyss hade fäst oss vid en ny familjemedlem. Barnen grät och vi vuxna grät. Så tog vi oss samman och hämtade hem Maja från veterinären, lät barnen klappa en stund på den lilla döda kroppen och grävde en grav åt henne under päronträdet. Och när vi stod där och sjöng "Lille katt" kändes det trots allt som om jag kanske hade fått mina barn att förstå hur skört och bräckligt livet är. Ena dagen finns man och nästa dag finns man inte. Det var fint för barnen att få möta döden på ett så enkelt och rättframt sätt, inte våldsamt och blodigt som många andra barn i världen tvingas uppleva. Som min dotter, 5 år, uttryckte det "Det är inte synd om Maja, för hon känner inget, men det är synd om oss som inte får kramas med Maja längre"

Dagens tips: Låt barn få vara en del av hela livet, även döden. Så länge som det handlar om naturliga dödsfall är det oändligt skönt och lättar tyngden på små hjärtan om man kan hantera och prata om döden som någonting självklart tillsammans inom familjen.

Varje morgon är trädgården ny


image12

Och somliga morgnar är den nydiskad också. Varma dagar och kyliga nätter ger morgonen en alldeles särskild glans. Dagg i gräset och på röda pionspjut. Vintergäckens bladparasoll reflekterar det vita morgonljuset och scillan lyser himmelsblå. Luften doftar rent och jag vill inte att ögonblicket ska ta slut. Kameran är i dessa ögonblick både en vän och en fiende. Jag vill bevara ögonblicket men samtidigt inte förstöra det genom att slösa bort tiden med att stirra genom en sökare. Det blev iallafall en bild som jag gärna delar med mig av.

Dagens tips! Se trädgården ur en annan vinkel då och då. Klättra upp på garagetaket eller i ett träd. Kom ner på marken under rabarberblad och kika på pionknopparna underifrån, det blir en skön upplevelse utöver det vanliga, jag lovar!

Blåsippan niger för nu är det vår

image11

Jag var på en förtrollad plats strax utanför Västerås veckan före påsk. I den lätta jorden under 200-åriga ekar, almar och bokar blommade miljoner blåsippor i en enda gigantisk blåsippsorgie.
Trodde du att blåsippor var blå? I så fall kan jag berätta att de är allt från vita, via ljust rosa och blåbärslila till klaraste himmelsblå. Dessutom varierar bladformerna från urnupna till nästan helbräddade. Ingen sippa är den andra lik och alla är vackrast. I blåsippsskogen är saligheten nära!

Dagens tips! Vill du ha egna blåsippor hemma. Plantera först in en hassel för att få fin vandrande skugga. Luckra jorden runt hasseln med barkmull och lite grus. Plantera sedan in inköpta plantor från en plantskola, det är förbjudet att knycka plantor i naturen! Gynna myrorna i trädgården, det är de som sprider blåsippor och gullvivor genom att bära med sig deras fettrika frön hem till myrstacken.

Urk, vad många sniglar det är i år!

image10
I år kryllar det av sniglar överallt. Under stenar, fat och trallbrädor, under jordkokor och i ytterkrukor. Jag hade lagt ut en pressenning för att värma upp ytjorden till mitt tidigaste potatisland. Gissa om det satt tjockt med snigelbarn på undersidan när jag drog av täcket. Huga!
Men å andra sidan kryllar det av fåglar också! Hönsen var kvickt framme och fick sig ett skrovmål, så länge sniglarna är små blir de fågelmat. Stora slemmiga sniglar däremot, dem får man klippa med saxen så snart man får syn på dem.

Dagens tips: Se till att utrusta ungarna med varsin plasthink och spade. Ge dem en krona för fem sniglar och skicka iväg dem på jakt. Ett snabbt dopp med hinken i en gryta kokande vatten gör slut på snigelplågan i ett nafs.